Våren 2017 fick jag ett brev hem om att det var dags att göra prövning inför mönstringen. Försvarsmakten hade under en tid bedrivit en intensiv kampanj riktad mot min generation i och med återinförandet av lumpen, och jag tänkte: om jag ändå ska in, då vill jag bli militärtolk.
Men livet ville annat. I december året innan fick jag veta att jag blivit allergisk mot äggvita och mjölkprotein. En ost- och broccolisoppa blev början på en ny verklighet. Vad jag inte visste då var att denna diagnos också skulle diskvalificera mig från att ens mönstra.
Samtidigt förstår jag att det handlar om säkerhet. Precis som de flesta jobb finns det krav för vad man behöver ha med sig för kunskap och färdigheter för att kunna prestera så bra som möjligt i krävande miljöer. Men ett av kraven, att du måste tåla i princip allt, känns både orimligt och otidsenligt. Vem gör ens det nuförtiden? Ofta kallar vi Gen Z för generationen som inte tål någonting – men betyder det att vi inte ska få möjligheten att försvara vårt land?
Alla vet att det inte finns några garantier i fält. Men att påstå att det skulle vara omöjligt att anpassa viss kost, särskilt i fredstid eller i vissa befattningar, är svårt att köpa. Med rätt resurser, utbildning och planering kan Försvarsmakten skapa en miljö där även de allergiker som vill kan bidra – utan att riskera sin egen eller andras säkerhet.
Ja, det finns svåra fall. Nötallergi är ett ofta nämnt exempel, med all rätt. Men allergier, precis som många andra diagnoser, existerar längs ett spektrum. Varför behandlas de då som svart eller vitt? Precis innan jag skulle få göra en prövning fick jag åka in och opereras vilket inte tillät mig genomföra den, men att veta att jag ändå inte fått mönstra pga mina allergier kändes verkligen hopplöst.
Idag ser vi hur starka, kompetenta individer som villigt ställer upp för Sverige skickas hem. Inte för brist på vilja eller kapacitet, utan för att de inte tål ett visst livsmedel. Det är ett slöseri med potential. I värsta fall leder det till att allergier döljs, vilket verkligen kan skapa livsfarliga situationer.
Med dagens medicinska och tekniska utveckling finns det lösningar. Specialkost, tillgång till rätt mediciner, utbildning inom allergihantering, ja med rätt förutsättningar är allt fullt möjligt. Faktum är att det borde vara en självklarhet på fler arbetsplatser. Här har Försvarsmakten chansen att bli en förebild i samhället.
Det finns tusentals olika roller inom försvaret, många av dem långt från frontlinjen. Genom att erbjuda flexiblare lösningar kan vi inkludera fler som vill skydda Sverige. När jag ville mönstra för 8 år sedan fanns varken riktig mjölkfri crèmefraiche eller vispbar grädde. Idag finns det i varje mataffär. Om något land kan gå före i att modernisera, så är det väl ändå Sverige?
Kanske kan nästa person som drömmer om att bli militärtolk få chansen jag själv aldrig fick. Och kanske slipper hen även ost- och broccolisoppan.
Hana Dindic, 1:e vice ordförande i Riksförbundet Unga Allergiker
”Lumpen” är det gamla smeknamnet för värnplikten – alltså den utbildning du gör om du blir inkallad till Försvarsmakten. Det är typ en crash course i hur man försvarar Sverige, funkar i en grupp, hanterar stress, vapen och ibland också rätt tuffa fysiska utmaningar.
Så ”lumpen” = militär grundutbildning.
Kort sagt: Försvarsmakten vill ha personer som klarar tuffa förhållanden utan att riskera sin eller andras säkerhet. Har du till exempel en allvarlig allergi eller astma kan det bli farligt ute i fält, där det varken finns specialkost eller sjukvård direkt tillgänglig.
Men, det är också här problemet börjar. För just nu behandlas alla allergier typ likadant, oavsett om du får en lätt klåda eller riskerar att tuppa av. Det blir ganska svartvitt, trots att allergier (precis som människor) finns i olika nyanser. Det gör att Försvarsmakten kan gå miste om folk som faktiskt hade varit grymma på sin uppgift bara för att de inte tål mjölk, nötter eller har mild astma.
Så ja, säkerhet är viktigt. Men kanske är det dags att uppdatera reglerna lite? För samhället (och maten) har faktiskt förändrats sen 2017 – och det är hög tid att försvaret också gör det.
Nej, tyvärr. Beslutet att inte bli kallad till mönstring på grund av medicinska skäl går inte att överklaga. Det är Plikt- och prövningsverket som bedömer om du uppfyller kraven, och när de väl sagt nej – så är det ganska mycket kört, oavsett hur motiverad du är. Det gör att personer som vill bidra, men har en diagnos eller allergi, helt enkelt inte får chansen att ens visa vad de går för.
I dag är systemet ganska fyrkantigt: om du har en viss diagnos, till exempel mjölkproteinallergi eller astma, så hamnar du direkt i “nej”-högen utan att någon tittar på hur pass allvarlig din variant faktiskt är. Det spelar ingen roll om du lever helt symtomfritt eller om du har full kontroll med medicin, det räcker med att du har det. Det är både orättvist och gammaldags, särskilt med tanke på hur mycket vården och samhället utvecklats.
Totalförsvaret är större än bara lumpen. Det finns många civila jobb inom till exempel krisberedskap, kommunikation, logistik och vård, där man kan göra skillnad utan att vara anställd i Försvarsmakten eller ha gjort värnplikten. Så även om man inte får mönstra, finns det fortfarande sätt att bidra till Sveriges säkerhet.
Försvarsmakten säger att de jobbar för att vara en inkluderande arbetsplats och att mångfald är en styrka. Men i praktiken finns fortfarande höga trösklar för många, till exempel personer med allergier, neuropsykiatriska diagnoser eller olika funktionsvariationer. Det handlar inte om att alla måste göra lumpen, men om att fler borde få chansen att visa vad de faktiskt kan. Inkludering måste ju också gälla i praktiken – inte bara i värdegrunden.
Det har inte kommunicerats något officiellt – men debatten är i gång, och trycket ökar. Med både teknisk och medicinsk utveckling borde det vara möjligt att göra mer individuella bedömningar. Och om samhället i övrigt klarar att hantera allergier, varför skulle inte också försvaret kunna göra det? Förhoppningen är att nya röster (som din!) och fler samtal om frågan kan få dem att tänka om. Sverige ligger ofta i framkant, så varför inte också här?