Måndagen den 6 april blev Unga Allergikers ledamot Simon Forsberg intervjuad i Efter fem i TV4. Temat var pollenallergins påverkan på elevers prestationer i skolan. Här nedan går det att läsa Simons svar i intervjun.
Hur stor påverkan skulle du säga att allergibesvär har på just skolresultat?
Ganska mycket faktiskt. Enligt de senaste studierna som gjort så är det ungefär en av fem elever som har någon form av pollenallergi. Jag brukar säga att en kan dela in det i fysiska och psykiska stressmoment.
Kan du ge något exempel på de fysiska och psykiska stressmomenten?
Jo. Med de fysiska menar jag de kroppsliga symtomen som uppstår. Det kan vara klåda, rinnande näsa, rinnande ögon, konstanta nysningar, rethosta och såna saker. Sen påverkas ju också sömnen såklart. Man kan ju tänka själv hur illa sömnen blir när man har en stor förkylning, och så kan man lägga till symtom som klåda.
Och när det handlar om det psykiska?
Med det psykiska menar jag i sammanhang som nationella prov. Det är redan en stor grej. Det läggs mycket vikt på bedömningen i provet. Så man har redan den stressen, men sen också den stressen av att – kommer jag ens fungera under provet ?
Vad tycker du om det här förslaget som forskare lyfter nu, att en ska försöka se över att flytta nationella prov till en annan tidpunkt under året?
Det håller jag fullständigt med om att man ska försöka göra. Det är ju ett väldigt stort problem som som påverkar alla elever, inte bara pollenallergiker. Det påverkar elever runtom en också genom att man sitter och hostar och nyser. Det blir ju svårare att fokusera då. Som studierna visar, man får ju sämre studieresultat.
Hur ser medvetenheten ut i samhället idag?
Jag skulle säga att det är lite blandat. I skolorna så är det inte alltid pollenallergikerna vågar berätta om sina besvär. Jag vet att det är väldigt vanligt. För att få stöd måste skolpersonalen veta om att det finns ett behov.
Har du ett medskick till de som är allergiska där ute?
Det är att våga stå upp för dig själv och dina allergier. Våga prata om att man har ett behov, och att man inte mår bra. Ha en öppen dialog med lärare, mentor, skolsköterska, rektor. Det kan vara vem som helst som man känner sig trygg med. För man är inte mindre värd för att man lever med något man inte kan påverka.